Text: Pär Brandt
En påslagen, bortglömd kupélampa kan räcka för att dra ur batteriet och lämna dig strandsatt. Motorn vägrar starta och då är goda råd dyra för att komma iväg i tid till dagis och jobb.
Men vänta nu – det ligger ju ett par startkablar i bagagerummet. Kanske någon granne eller kompis kan hjälpa dig igång?
För den som inte använt startkablar kan det kännas lite läskigt och obekvämt. Men efter att du läst den här guiden vet du precis hur du ska göra – och inte göra!
Redan nu ska vi påminna om att användning av startkablar och olika typer av starthjälp är förenat med risker. Detta måste du vara medveten om och i guiden nedan visar vi vad som kan gå fel och i värsta fall leda till dyrbara skador.
Elektronik kan skadas
Av allt att döma är det mycket ovanligt – men det kan uppstå skador på bilens elektronik när man använder startkablar, eller starthjälp. I de flesta fall repareras inte elektronikkomponenter utan måste bytas ut, vilket kan kosta flera tusenlappar.
Alla biltillverkare vet förstås att deras bilar kan hamna i en situation där någon använder startkablar och de testas för detta. Om det finns risk för skador anges det i bilens instruktionsbok. Läs först!
Många instruktioner finns på nätet och det går att söka på ”startkablar + bilens modellnamn”. Eller på engelska ”jump start + modellnamn”.
Störst risk för elektronikskador är det för bilar med eftermonterade komponenter. Exempel på dessa är taxibilar, utryckningsfordon och arbetsfordon. Den här typen av fordon bör inte ge starthjälp.
Eftersom skador kan anses som ”handhavandefel” (självförvållade) kan det även bli svårt att få ersättningen via bilförsäkringen.
Den äldre typen av blybatterier till bilar har skruvbara lock (pilen) där man vid behov kan fylla på batterivatten. Moderna batterier är slutna och underhållsfria.
Gnistor kan tända knallgas
”Batteriet kan explodera!” Sådana påstående finns och de har en viss riktighet – men risken för explosion i ett bilbatteri är extremt liten.
Gamla tiders bilbatterier har gängade lock som går att öppna för att fylla på batterivatten (se bilden ovan). Elektrolyten är en blandning med svavelsyra och det kan uppstå vätgas, som tillsammans med luft bildar explosiv knallgas.
Alla moderna bilbatterier är underhållsfria med elektrolyt som gel. Även dessa batterier har ventiler som ventilerar cellerna, risken för knallgas i en bil som står utomhus är dock extremt liten.
Men risken för knallgas gör att man alltid ska undvika gnistbildning i närheten av batteriet. Den sista jordkabeln som kopplas in ska sättas på en omålad jordpunkt, inte på minuspolen på batteriet.
Rött och svart – håll isär
Av ovan nämnda skäl ska man minimera riskerna vid inkoppling av startkablar. När man kopplar in den fjärde klämman sluts strömkretsen och då brukar det uppstå en gnista. Det är helt normalt – men ska ske långt från batteriet.
Startkablar har två färger: rött till plus och svart till jord. Jord kan även kallas för minus. För att undvika misstag kopplar man alltid enligt denna regel.
Märkningen på batterier kan ibland vara svår att tolka, eller delvis dold. Använd ficklampan i mobilen för att se tydligt vad som är plus och jord på batteriet.
En multimeter berättar inte allt om batteriets "hälsotillstånd". 12,6–13,0 volt med motorn avslagen är bra värden. Men 7,88 = dött batteri.
Tre poler och en punkt
Börja alltså med att koppla klämmorna på den röda kabeln. Först på bilen som behöver starthjälp, sedan till ”givarens” bil. Dessa kopplas direkt på batteripolerna.
Koppla på den svarta klämman till givarebilens jordpol på batteriet. Till sist den fjärde klämman. Här gäller det att leta upp en bra, olackerad jordpunkt som är långt från batteriet. Till exempel på motorn.
Vissa bilmodeller har en förberedd, speciell jordpunkt och då ska man givetvis använda denna.
Som minnesregel kan man föreställa sig 4 steg. Först 1 + 2 (röda pluspolerna), sedan 3 (svart jordpol) och slutligen 4 (jordpunkt). Eller 3 poler och sedan 1 punkt.
Låt batteriet laddas
När startkablarna förbinder de två batterierna överförs strömmen från det laddade till det urladdade. För att förbättra överföringen är det lämpligt att starta motorn på den givande bilen och gärna varva lite över tomgång.
Låt laddningen pågå i några minuter, 3–5 förslagsvis. Genom att ha batterierna sammankopplade blir laddningsgraden tillräckligt hög för att få igång motorn.
Nu kommer vi till en skiljelinje. Vissa hävdar att man bör slå av motorn på den givande bilen innan bilen med tomt batteri gör sitt startförsök. Andra hävdar tvärtom – motorn ska fortsatt vara igång.
Motivet till att slå av motorn är att man då skyddar ”givaren” från risken att få skador på sin elektronik. Finns det sådana misstankar så bör man rimligen även koppla bort startkablarna innan första startförsöket. Rätt eller fel? Väldigt svårt att säga, det finns exempel på båda synsätten och gott om ”förstå-sig-påare” som bestämt hävdar att de har rätt.
Gör inte många startförsök i följd, då kan det komma ut bränsle i katalysatorn och antänds den förstörs reningsfunktionen.
Smuts och oxid försämrar batteriets förmåga att ta mot laddning. Ser det ut så här måste du borsta rent batteripolerna.
Kör en tur och ladda
När bilen med det tidigare ”döda” batteriet startat sin motor kopplar man loss startkablarna i motsatt ordning som de kopplades in. Se till att hålla kabelklämmorna borta från kontakt med varandra eller något annat.
För att ladda batteriet bör bilen köras i minst en halvtimme. Att bara köra 10 minuter räcker inte, då är risken stor att bilen inte orkar starta nästa morgon.
Ett alternativ är att parkera bilen på ett ställe där det går att koppla in en batteriladdare. Beroende på typ av batteriladdare kan det ta 10–20 timmar att ladda ett bilbatteri från 0 till 100 procent.
Varför ”dog” batteriet?
Visst var det skönt att få starthjälp till bilen. Men du kan inte riktigt pusta ut ännu. Den viktigaste frågan återstår: varför laddade batteriet ur sig?
Kan det vara barnen som slagit på kupéljuset i baksätet? Glömde du någon belysning eller radion på? Mest kört korta sträckor senaste tiden?
En orsak till dålig laddning är att batteripolerna blivit smutsiga, eller har dålig kontakt och sitter löst. Gör rent och skruva till. Tänk på att verktyget blir strömförande när du ska spänna åt pluspolen och av misstag rör vid jord.
Den vanligaste orsaken är att batteriet helt enkelt nått slutet av sin livslängd. För moderna bilar med stopp/start-teknik kan det ske ganska snart, exempelvis efter 3 år. I andra fall håller batteriet i 10 år – grattis i så fall.
Den gradvisa försämringen av batteriet brukar gå rätt fort på slutet, eller den upplevs i alla fall så. Den första kalla vinterdagen kan vara sista spiken i kistan.
Isolerade batteriklämmor, till höger på bilden, är säkrare då de minskar risken för kortslutning.
Investera i bra startkablar
Billiga startkablar har ofta en klen diameter på sina ledare. De kostar mindre men fungerar sämre.
Leta efter startkablar som har en kabelarea på 16 mm² eller mer. Gärna 2,5 till 3 meter långa, eftersom de blir enklare att koppla in (beroende på hur batterierna sitter monterade).
En annan viktig egenskap är isolering på kabelklämmornas handtag, då minskar risken för att man oavsiktligt stöter emot något.
Det sista man ska leta efter är kabelhölje som tål kyla utan att startkablarna blir stela som pinnar. Det brukar markeras som köldtåligt, eller något liknande uttryck.
Startkablar är en billig investering då en bärgning kan kosta 1.000–1.500 kronor i självrisk (om man har försäkring). Eller betydligt mer än så, om man saknar bärgningshjälp.
En starthjälpare kan vara en räddare i nöden och då behöver du inte hjälp av en annan bil.
Använd en starthjälpare
Ett alternativ till startkablar är en så kallad ”starthjälp”, som på bilden ovan. Den består av ett mindre 12V batteri och två klämmor för anslutning direkt på batteripolerna.
Det lilla batteriet i en starthjälp kan verka lite fjuttigt, jämfört med det stora bilbatteriet, men räcker nästan alltid för att få igång både en och flera bilar i kall väderlek.
Det finns olika tekniska utföranden på starthjälp, vissa kan till exempel förvaras alternativt laddas i bilen. Andra laddas hemma och har USB-uttag för att även fungera som en stor och kraftfull powerbank, exempelvis till mobiltelefonen.
En starthjälp, eller ”startbooster”, kan kosta från 500 kronor upp till ett par tusenlappar. Beror på utförande och kvalitet. Men eftersom de flesta även fungerar som powerbank är de en prisvärd investering – speciellt jämfört med vad en bärgning kostar.
6, 12, 24 eller 48 volt?
Veteranbilar från 60-talet och tidigare har ofta 6 voltsystem. Ska man ge starthjälp måste det ske från ett batteri som också har 6 volt. Vissa engelska bilar har dessutom ”plusjord”, vilket gör det ännu mera förvirrande.
12 volt är det överlägset vanligaste på personbilar. Risken för misstag är på så vis liten.
Vissa dieselmodeller och lätta lastbilar har 24-voltsystem, vilket gör att de bara kan få starthjälp från bilar som också har 24V. Det går dock bra att använda samma startkablar.
De senaste åren har det även kommit bilmodeller med ett 48-voltsystem. Dessa brukar dock ha två elsystem, ett på 12 volt och ett på 48 volt. Här är det bruksanvisningens instruktioner som gäller, chansa inte på egen hand.
Bilbatterier finns i en uppsjö av olika utföranden, storlek, dimensioner, pris och kvalitet. Är du osäker så ta hjälp för att välja rätt.
Farligt att få en stöt?
Ett bilbatteri som är fullt laddat innehåller väldigt mycket energi, och det ska man ha respekt för. En kortslutning mellan polerna kan ge kraftiga gnistor och mycket hög värmeutveckling.
Men 12 volt är en relativt låg spänning och inte farligt på samma sätt som 230 volt i vägguttag (som dock har jordfelsbrytare).
Skulle du klanta till det riktigt och få en stöt så är det absolut obehagligt, men inte dödligt. Testa dock inte detta hemma …
Byta batteri på egen hand
Om batteriet nått slutet av sitt liv behöver det ersättas. Är du hyggligt händig och har rätt verktyg är det ett jobb som går att klara på egen hand.
Men en del batterier sitter väldigt tajt och då är det bättre att lämna jobbet till proffs.
Är batteriet helt urladdat och har stått i flera minusgrader kan elektrolyten ha frusit. Då behöver bilen, eller enbart batteriet, tinas upp innan laddningen inleds.
Ett blybatteri till en personbil är både stort och framför allt tungt. Det gäller att ta ett stadigt grepp och inte tappa batteriet i marken, då är risken stor att det spricker och måste kasseras.
Bilbatterier ska recirkuleras och lämnas hos en mack, eller återvinningscentral.
Ska en bilverkstad byta batteri så gäller det att få ett prisförslag först. Många bilverkstäder har helt astronomiska priser på sina ”originalbatterier” (med stor vinstmarginal). Men satsa på kvalitet, från kända tillverkare.
Ska du köpa bilbatteri på egen hand gäller det att välja rätt typ. Fritidsbatterier passar till exempel inte i bilar. Moderna bilar har ofta ett så kallat AGM-batteri och då bör det ersättas med samma typ.
Dagens batteriladdare är "smarta" och överladdar inte ett bilbatteri, de kan även underhållsladda och vara ständigt inkopplade.
Hur du dödar ett bilbatteri
Varför är vissa bilbatterier ”döda” redan efter några få år? Svaret är enkelt: de laddas för dåligt.
Det absolut värsta du kan göra mot ett bilbatteri är att inte ladda det ordentligt. Vilket är fallet om man mestadels kör korta sträckor (5–20 minuter).
Om du vet med dig att du ”plågar” ditt batteri med korta körsträckor är det en god idé att regelbundet använda en batteriladdare. De kostar från 500 kronor och är enkla att koppla in.
Moderna, elektroniska batteriladdare kan inte ”överladda” ett batteri och de lite mer avancerade kan gå över till underhållsladdning om de är inkopplade flera dygn eller veckor.
