När man pratar om ”världens dyraste bil” så brukar det oftast handla om en Ferrari 250 GTO från 60-talet. Eller möjligtvis en klassisk Bugatti som bytt ägare i hemlighet.
Då har det handlat om bilar för några hundra miljoner kronor. Summor som gör att de nya ägarna oftast föredragit att vara anonyma.
Så verkar det även vara den här gången, när Mercedes bekräftar ryktena om försäljningen av en 300 SLR Uhlenhaut Coupé från 1955, men inte avslöjar något om den nya ägaren. Bilen är en av två tillverkade och den såldes för 135 miljoner euro, cirka 1,4 miljarder kronor med dagens valutakurs!
Är det Bernie Ecclestone?
Försäljningen genomfördes av Mercedes och auktionsföretaget RM Sotheby’s den 5 maj i Mercedes museum i Stuttgart, som då hölls stängt. En handfull noggrant utvalda bilsamlare – färre än 10 – flög in med sina privata jetplan och bjöds på lunch, sedan startade budgivningen.
Bilen ifråga har chassinummer 0008/55, den andra bilen som byggdes under överinseende av motorsportchefen Rudolf Uhlenhaut.
Köparen påstås vara en engelsk motorsportprofil, uppger försäkringsbolaget Hagerty, och då blir det svårt att undvika den forna F1-chefen Bernie Ecclestone. 91-åringen har länge odlat ett stort intresse för klassiska bilar, inte minst de med en treuddig stjärna i fronten. Bernie Ecclestone har dessutom ”råd”, då hans förmögenhet sägs ligga på över 30 miljarder kronor.
Svensken Ola Källenius, koncernchef för Mercedes-Benz Group AG, berättar att köpesumman för den unika samlarbilen ska gå till forskningsfonden ”Mercedes-Benz Fund”:
”Med ’Mercedes-Benz Fund’ vill vi uppmuntra nya generationer att följa i Rudolf Uhlenhauts innovativa fotspår och utveckla ny fantastisk teknik, särskilt sådan som stöder de kritiska utsläppsmålen för koldioxid och resursbevarande metoder,” sa Ola Källenius i sin kommentar. En del av pengarna i fonden ska gå till stipendiat till forskarstudenter.
En måsvinge bara till skalet
Mercedes 300 SLR Uhlenhaut Coupé W196S tillhör en exklusiv grupp tävlingsbilar – kallade för ”Silverpilarna” – som tillverkades under 1954–1955. Några var coupémodeller med de klassiska måsvingarna och en del var öppna roadsters.
Ytligt sett såg 300 SLR Uhlenhaut Coupé ut som en ”vanlig” Måsvinge 300 SL, som bilarna kallades på grund av sina speciella dörrar. Men i själva verket var 300 SLR en renodlad racebil med all tänkbar, avancerad teknik som fanns på den tiden. Lättviktsmaterial höll nere vikten till strax under 1.000 kilo.
Istället för den vanliga, raka sexan som Mercedes brukade använda så hade 300 SLR Uhlenhaut Coupé en rak åttacylindrig motor på 3,0 liter. Toppeffekten angavs till 310 hk, en imponerande siffra på den tiden. Mercedes använde inte skivbromsar, som Jaguar nyss infört, utan hade jättelika invändiga trumbromsar.
Silverpilarna var extremt framgångsrika och Juan Manuel Fangio blev mästare i dåtidens Formel 1 både 1954 och 1955. Stirling Moss vann klassiska landsvägsloppet Mille Miglia i maj 1955 och en månad senare var Mercedes Silverpilar uppställda för det som såg ut som en säker seger i 24-timmarsloppet i Le Mans.
83 personer dog i Le Mans
Men de som kan sin motorsporthistoria vet att Le Mans, 11 juni 1955, bara är ihågkommen för en sak. Den fruktansvärda olycka som orsakades av Pierre Leveghs Mercedes 300 SLR.
Pierre Levegh körde in i långsammare bilar som var på väg att tanka och flög i 240 km/h upp på en jordvall mellan startrakan och huvudläktaren. Hans Mercedes for som en projektil genom åskådarleden, 83 personer dog och över 150 skadades. Även Pierre Levegh omkom. Det var och är fortfarande den värsta olyckan någonsin inom motorsporten
Som en konsekvens av detta drog sig Mercedes ur all motorsport under mer än 30 år. En bidragande orsak till att just Silverpilarna från 1954 och 1955 är så högt värderade, då de var de sista racebilarna som Mercedes tillverkade under en mycket lång tid.
Läs mer om världens dyraste bil på Mercedes specialsajt för 300 SLR Uhlenhaut Coupé.
Mercedes 300 SLR Uhlenhaut Coupé tillverkades bara i två exemplar.
Motorsportchefen Rudolf Uhlenhaut gav namn till de ovanliga racebilarna.
